”Mamma, har du sett den här nyheten i Flödet?” Nanna halvlåg i soffan och slöbläddrade i mobilen. Hennes pappa verkade jobba sent, igen, men mamma rumsterade om i köket och Nanna kände doften av en snart annalkande middag.
”Vilken då älskling, länka till mig så kan jag kolla.”
”Den här om ’oidentifierade individer siktade vid nedlagd tunnelbanestation’”.
”Jasså den. Ibland har de väl inget att skriva om antar jag så då måste de ta upp såna där icke-händelser så det inte blir alldeles tomt i folks Flöden.”
”Men vadå icke-händelser? Det står ju att de vägrade svara på frågor från Bifrostvakterna som hittade dem, och att de sedan ’avvek från platsen’. Är det inte det skumt?”.
”Äsch, det var väl några Grendelungar som var ute på rackartyg bara.” Nu kom mamma in i rummet med två öppnade matlådor som det fortfarande rykte om. Nanna kände direkt igen den ljusröda kartongen. Den kom från ett av hennes favoritmatställen. Hon satte sig upp i soffan och tog emot sin låda.
”Det är obehagligt, förstås”, fortsatte hennes mamma. ”Så nära vårt område och allt. Men de ställde ju inte till med något den här gången. Det är bättre att ignorera sånt beteende, annars uppmuntrar man dem bara. Nu får de uppmärksamhet och hamnar i folks Flöden och du och jag sitter och pratar om dem bara för att de smugit omkring nånstans där de inte hör hemma.”
Nanna funderade medan hon tog en första tugga. Det stämde ändå inte.
”Men om de varit Grendel, skulle det inte ha stått i artikeln då? Nu står det j ju ’oidentifierade’. Som om vakterna inte skulle ha sett vilket brand de tillhörde.”
Mamma såg på henne, med något roat i blicken. ”Vilka skulle det annars ha varit då, menar du?”
”Jag vet inte. Det är ju det som är så mystiskt när det står sådär! Vet du, det kanske var nomader?”
Nu skrattade Nannas mamma högt.
”Nomader? Nej, vet du vad, Nanna. Nu skenar fantasin iväg med dig. Hörrdu, vad tyckte du om din mat? Det stod nåt om nån ny kryddning.”
Nanna lade ifrån sig mobilen på bordet och började tugga eftertänksamt. Kände hon nån skillnad? Jo, kanske att det fanns en eftersmak som inte funnits där tidigare gånger de beställt den här rätten.
”Gott”, konstaterande hon högt och mamma nickade att hon höll med.