Utanför fönstren syntes bara ett kompakt mörker, men tunnelbanevagnens inre lystes upp av starka lampor. Nanna hade det perfekta spanläget från sin plats. Hon såg vilka som klev på och av, vilka som hade färgat håret sen sist och vilka som bar den nya jackan som pappa puffat i hennes Flöde på morgonen. Hon tog upp mobilen och kollade annonsen igen, vred och vände på jackan och satte den sen förstrött i spinn i sin lilla ruta på skärmen. Kanske skulle hon köpa den, hon var inte säker än. Först måste hon kolla så att pappa var beredd att lägga ut krediter för henne. Mamma skulle med all säkerhet säga nej, men pappa var alltid lättare att övertala.
Ett direktmeddelande poppade upp på skärmen
Sitter det en assnygg kille i blå nr 5 i din vagn!?
Nanna såg sig omkring i vagnen. Längst in vid fönstret på andra sidan vagnen satt någon som skulle kunna passa beskrivningen. Smal näsa, fylligare läppar. Mörkblått hår som lockade sig i nacken. Nummer fem? Kanske. Det var inte en nyans hon själv skulle välja.
Ja, hurså?
Det är HAN!
Han som i…?
Alltså HAN!
Han du träffade i lördags?
ja, HAN!
Ok, ja vad vill du att jag ska göra åt det?
Men KOLLA PÅ HONOM Vad gör han? Vart ska han? Säg till när han går av!
Nanna suckade och svepte bort tråden. Hon tittade lite till på killen i hörnet. Så himla mycket var han väl inte att hetsa upp sig för? När han lyfte blicken skyndade hon sig att titta ner i mobilen igen. I Flödet dök det upp en hetsig diskussion om servicen på det lokala sjukhuset. Nanna såg sin mammas namn återkomma bland kommentarerna. Hon svepte bort, det kändes som en typisk mammafråga att engagera sig i. När hon tittade upp igen var platsen i hörnet tom.
Du… råkade tappa bort Blå 5
MEN VA I…
Ledsen, du får sköta ditt stalkande själv. Har han inte offentlig GPS?
Tåget började närma sig Nannas hållplats och hon stoppade ner mobilen i fickan. De fick prata mer sen när hon kom hem.