När Signe äntligen dök upp i rulltrappan hade Nanna väntat i över tio minuter. Hon ställde sig demonstrativt med armarna i kors och huvudet på sned och väntade på att kompisen skulle få syn på henne. Den blonderade hårburret, för dagen prytt av ett par ljusrosa solglasögon, var det första som dök upp, sen en t-shirt, en gul klockad kjol och de smala, bara benen. Hon gick med näsan i mobilen och tittade inte upp förrän hon nästan gick rakt in i Nanna.
”Åh, förlåt Nanna! Har du väntat länge?”
”Du vet hur länge jag har väntat, du ser det i den där”, svarade Nanna och pekade på Signes mobil.
Signe svarade med ett tillgjort leende som antagligen betydde ungefär ”förlåt mig, men jag har ingen bra ursäkt”.
”Kom nu. Jag vill hinna köpa den där glassen innan jag smälter bort.”
Det var verkligen varmt. När de kom ut på gatan gassade solen ovanför deras huvuden. Alla reklamskyltar de gick förbi visade upp parasoller, läsk eller somriga kläder.
”Titta, där är stället vi ska till!”, ropade Signe och pekade mot vad som såg ut som en skönhetssalong på andra sidan gatan. På fasaden ovanför skyltfönstret visades sandaler i färger som blixtrade fram. ”Äsch. Nu försvann den. Men det var samma bild som jag länkade imorse.”
De stannade till en stund för att se om bilden kom tillbaka, men gav upp ganska snart. För, som Signe konstaterade, snart skulle de ändå lägga upp egna bilder på sig själv och glassarna i Flödet.
Den nya glasserveringen låg i bortre änden av en park. Nanna hade aldrig varit här tidigare, och när hon frågade Signe sa hon också att det var första gången.
”Det är ganska nytt, tror jag? Pappa sa nåt om det. Bifrost köpte upp det för ett tag sen och har rustat upp det och så.”
”Har han varit inblandad i själva renoveringen alltså?” Nanna såg sig omkring på den fläckfria parken med sina krattade gångar och figurklippta buskar. Parkbänkarna var vita med ditmålade fjärilar i alla tänkbara färger och även papperskorgarna hade fått samma mönster.
”Näe, det var nog några andra på hans jobb bara tror jag. Pappa har mest med det ekonomiska att göra.”
”Snyggt är det i alla fall. Vi får gå hit ofta sen när sommarlovet börjar.”
När de fått sin glass och betalat lite fler krediter än de hade räknat med letade de upp en ledig parkbänk med ett fotovänligt grönt träd i bakgrunden.
”Vi får skynda oss så de inte hinner smälta för mycket”, skrattade Nanna medan de placerade sig i sina bästa fotopositioner och började ta bilderna.